Norsk konst

Norsk konst har under mycket av sin historia betraktas som en del av den större nordiska konsten i Skandinavien. Den har, särskilt sedan cirka 1100-talet, varit starkt påverkad av större trender i europeisk konst. Efter andra världskriget har inflytandet från USA stärkts väsentligt. Även om landet vanligtvis inte ses som ett alltför viktigt centrum för konstproduktion eller konstexport, har Norge ändå varit relativt framgångsrikt i att fortsätta med sin konst; i synnerhet att tacka för den relativt milda form av den norska reformationen, och avsaknaden av efterföljande omfattande ombyggnad och inredning av kyrkor har inneburit att Norge liksom de andra nordiska länderna har ett ovanligt rikt antal kvarlevor av medeltida kyrkomålningar och installationer. En period när nordisk konst utövade ett starkt inflytande över resten av norra Europa var under vikingatiden, och det finns många kvarlevor, både i stenmonument som lämnas orörda runtom på landsbygden, och föremål som grävts ut i modern tid. Reformationen och förlust av ett permanent hov efter Kalmarunionen 1397 har kraftigt stört norska konstnärliga traditioner, och lämnade de befintliga målarna och skulptörerna utan stora målgrupper att sälja till. Kraven i den lilla aristokratiska klassen var främst för porträtt, oftast av importerade konstnärer, och det var inte förrän 1800-talet som ett betydande antal norrmän var utbildade i modern stil. Norsk konst kom till sin rätt under 1800-talet, särskilt med de tidiga landskapsmålarna. Innan detta har konstscenen i Norge dominerats av importen från Tyskland och Holland och genom inflytande av landets danska styre, till en början med landskapsmåleri, och senare även med impressionism och realism. För resten av världen är det dock Edvard Munch (1863–1944) som är den mest kända konstnären inom norsk konst, även om andra mycket välbegåvade målare härstammade från landet.