deltagande aktionsforskning

Deltagande aktionsforskning är en experimentell för interventioner, utveckling och förändring i och av en praktisk situation. I forskningsprocessen deltar forskare tillsammans med praktiker i utveckling av frågeställning, metod, deltagande och analys för att systematiskt genomföra och utvärdera en förändring av praktiken. Forskare kan även fungera som handledare till en grupp praktiker, lärare eller sjuksköterskor som vill utveckla sitt sätt att arbeta.Deltagande aktionsforskning är alltså inte knuten till någon särskild metod utan kan ses som ett självbestämmande sammanhang där flera metoder kan ingå eller skapas. En nackdel kan vara att forskningens resultat kan vara svåra att överföra på någon annan grupp och praktik eftersom grupper och situationer kan skilja sig åt. Deltagande aktionsforskning är dock ett sätt att sammanföra teori och praktik, deltagarna är både drivande av forskningen och objekt i det samma, forskningen ses därför både som ett sätt att öka kunskap och praktikernas medvetenhet. Ett exempel är sjuksköterskan som börjar lyssna till hur hennes patienter upplever sjukhusvistelsen och upptäcker genom lyssnandet att hon förbättras i sin praktik som sjuksköterska. Patienterna upplever samtidigt att de blir sedda, vilket leder till en mer positiv patientupplevelse och därmed till en bättre totalupplevelse. Aktionsforskning som begrepp introducerades av socialpsykologen Kurt Lewin. Han beskrev forskningsprocessen som en spiral där varje varv består av tre steg, planering, aktion och reflektion av aktionens resultat. Denna spiral kan idag se ut på olika sätt, i vissa spiraler ingår utöver dessa tre även att formulera en fråga, studera processen, beskriva resultat men också tolka och analysera innan det är dags för reflektion.