Romanisering

Romanisering av folk handlar om i vilken utsträckning ett folk kände och betedde sig som romare. Denna upplevelse ska inte sammanblandas med den juridiska statusen som romersk medborgare. Ej heller ska det sammanblandas med områden ockuperade eller erövrade av romarriket. Skildringen av Judeen i bibeln speglar ett område som var erövrat av romarriket men inte romaniserat. Romaniseringsprocessen tog som regel lång tid, flera generationer, och den blev mer omfattande i vissa områden än i andra. Romanisering är den process genom vilken andra befolkningar än den romerska tog till sig romersk kultur, seder och bruk. Fram till början på 1900-talet kallades den processen civilisering av barbarer. Romaniseringen inkluderade flera olika processer, såsom ackulturation, integration och assimilation. Erövrade folk fick ofta betydande autonomi vilket innebar att de i stort sett inte tvingades anpassa sig kulturellt. Enligt engelska wikipedia är det fortfarande en öppen fråga hur de erövrade förhöll sig till den romerska kulturen. Klart är att romaniseringen stöddes av först romerska republiken och sedan romerska kejsardömet.