Schumandeklarationen

Schumandeklarationen, eller Schumanplanen, var en plan som Robert Schuman, dåvarande utrikesminister i Frankrike, presenterade i ett tal den 9 maj 1950. Planen gick huvudsakligen ut på att inrätta en europeisk kol- och stålgemenskap mellan Frankrike och Västtyskland för att skapa ett enat Europa efter andra världskriget. Deklarationen handlade om hur kol- och stålindustrin i Frankrike kunde samarbeta med den i Västtyskland genom gemensam kontroll och hur detta skulle gradvis kunna öppna upp för ett federalt Europa. Eftersom kol- och stålindustrin var krigsindustrins bas skulle den gemensamma kontrollen av dessa industrier säkra den framtida freden i Europa. Organisationen skulle även vara öppen för andra europeiska länder. Den 18 april 1951, mindre än ett år efter talet, blev Schumans förslag verklighet när Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland undertecknade Parisfördraget. Fördraget, som trädde i kraft den 23 juli 1952, upprättade världens första överstatliga organisation, Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). Talet var startskottet för bildandet av Europeiska gemenskaperna, föregångaren till Europeiska unionen, och firas årligen under Europadagen den 9 maj.