Stabilitets- och tillväxtpakten

Stabilitets- och tillväxtpakten är en överenskommelse inom Europeiska unionen (EU) med syfte att garantera sunda offentliga finanser, och utgör tillsammans med euron stommen i Ekonomiska och monetära unionen. Pakten innebär att Europeiska unionens medlemsstater inte får ha ett budgetunderskott som överstiger 3 procent av BNP och en statsskuld som överstiger 60 procent av BNP. Alla EU:s medlemsstater omfattas av pakten, men den gäller striktare för de som ingår i euroområdet eller som deltar i Europeiska växelkursmekanismen (ERM II). För att kunna införa euron som valuta krävs att den anslutande medlemsstaten uppfyller paktens krav samt vissa ytterligare ekonomiska och rättsliga krav, de så kallade konvergenskriterierna. Pakten består av två delar: förebyggande åtgärder och korrigerande åtgärder. De förebyggande åtgärderna innebär att varje medlemsstat varje år måste lägga fram ett stabilitets- eller konvergensprogram i samband med det multilaterala övervakningsförfarandet. För de medlemsstater som har euron som valuta, ska ett stabilitetsprogram utarbetas, medan för övriga medlemsstater, ska ett konvergensprogram utarbetas. De korrigerande åtgärderna består av förfarandet vid alltför stora underskott. Som en sista åtgärd, kan sanktioner vidtas mot medlemsstater som har euron som valuta och som inte korrigerar sitt alltför stora budgetunderskott. Europeiska kommissionen undersöker kontinuerligt om medlemsstaterna uppfyller paktens krav.