Västgötalagen

Västgötalagen, som är den äldsta av de svenska landskapslagarna, tillämpades i Västergötland före omkring år 1350. Lagen finns i två versioner: Äldre Västgötalagen och Yngre Västgötalagen (den yngre kan betecknas som en modernisering av den äldre). I jämförelse med andra landskapslagar saknar Västgötalagarna konungabalk och reglerna om byarnas förhållanden är föga omfattande. Den äldsta svenskspråkiga boken, Kungliga bibliotekets handskrift KB B 59, innehåller bland annat texten till Äldre Västgötalagen, skriven efter 1281, vår äldsta någorlunda fullständigt bevarade laghandskrift. Det finns fragment av ännu äldre svenska texter och handskrifter, bland annat , även den en avskrift av samma lag. Bevarad endast i fragment är också den äldre Hednalagen. I den äldre västgötalagen nämns greklandsfarare. Den Yngre Västgötalagen har tillkommit efter 1250 och troligen avfattats senast i början av 1300-talet, och där har lagen omarbetats så att den är dubbelt så lång. Västgötalagens tillägg. Av den bevarade handskriften av den Äldre Västgötalagen framgår att man efter hand lagt till anteckningar om nyare stadganden. Däribland finns våra äldsta domareregler från början av 1300-talet. De kan betecknas som ett kyrkligt reformprogram och har utövat inflytande på den senare rättsutvecklingen.