Velarisering
Sign in to saveAlso known as velarisation
Velarization or velarisation is a secondary articulation of consonants by which the back of the tongue is raised toward the velum during the articulation of the consonant. In the International Phonetic Alphabet, velarization is transcribed by one of four diacritics: A tilde or swung dash through the letter covers velarization, uvularization and pharyngealization, as in (the velarized equivalent of ) A superscript Latin gamma after the letter standing for the velarized consonant, as in (a velarized ) To distinguish velarization from a velar fricative release, may be used instead of , as in A s
Key facts
- IPA.above
- Velarized or pharyngealized
- IPA.ipa symbol
- ◌̴
- IPA.ipa number
- 428
- IPA.decimal1
- 736
- IPA.imagefile
- IPA Unicode 0x0334.svg
- IPA.decimal
- 820
via Wikipedia infobox
Wikidata facts
- Subclass of
- secondary articulation
Show 1 more fact
- IPA transcription
- ˠ
Sources (1)
via Wikidata · CC0
Article · Svenska
Velarisering är en modifiering av ett språkljud som uppstår när den bakre delen av tungan höjs mot mjuka gommen när ljudet artikuleras. I det internationella fonetiska alfabetet (IPA) betecknas det vanligtvis med ett upphöjt gamma, [ˠ] eller med ett tilde igenom det modifierade ljudet, ett tecken som också kan användas för . Ljud velariseras sällan i svenskan, men i bland annat engelskan skiljer man i flera dialekter mellan ”ljust l” (light) och ”mörkt l (dark). Den förstnämnda är ett vanligt [l], en så kallad alveolar lateral approximant, som i ordet light, medan det sistnämnda är velariserat och betecknas [ɫ], som i ordet full. I bland annat iriskan skiljer man fonemiskt mellan palataliserade ljud och velariserade ljud. Till exempel är den enda uttalsskillnaden mellan bó ”ko” och beo ”levande”, är att bó uttalas med ett velariserat b, medan beo uttalas med ett palataliserat.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA