nollkunskapsbevis

Ett nollkunskapsbevis (eng. Zero-knowledge proof) eller nollkunskapsprotokoll är, inom kryptografi, ett sätt att bevisa ett sant påstående utan att avslöja någon information utöver faktumet att påståendet är sant. Bevisande parten ska även ha någon information som onekligen skulle kunna bevisa påståendet, men som parten vill hålla hemlig. Att bevisaren har den hemliga informationen bör komma fram i påståendet. Om påståendet endast hävdar faktumet att bevisaren har den hemliga informationen, kallas beviset istället för ett nollkunskapsbevis av kunskap. Nollkunskapsbevis används i praktiken när bevisaren har information som har högt värde i hemligt tillstånd. Ett vanligt förekommande exempel är om man ska sälja en hemlig produkt till en beställare. Man vill inte visa produkten förrän man vet att man får betalt, och beställaren vill inte betala förrän den är helt säker på att man har produkten. Principen med ett nollkunskapsbevis är att man då ska kunna övertyga beställaren att man har produkten, utan att överhuvudtaget visa produkten. Beviset utgår ifrån ett läge där en ärlig bevisare har någon hemlig information, men att den som verifierar inte gör det. Bevisaren bevisar därefter att vederbörande innehar denna information genom en rad kontroller. Trots "beviset" finns det en risk med varje kontroll, då en bevisare skulle kunna ta sig igenom kontrollen genom att gissa. Dock så kan en bevisare med hemliga informationen teoretiskt sätt klara oändligt med kontroller, och eftersom risken att vederbörande gissar rätt minskar med varje kontroll blir felet oändligt litet och därmed försumbart. I praktiken kan en verifierare givetvis inte ställa ett oändligt antal kontroller, men med säkra kontroller minskar felet fort. Till exempel, ifall det finns en 90% chans att bevisaren har hemliga informationen efter en kontroll, och om denna kontroll blir sann 9 gånger, är risken att bevisaren inte har den hemliga informationen (en på miljarden). Fler kontroller minskar risken för fel, men det finns alltid en chans för en fuskande bevisare att bevisa ett falskt påstående. Därför säger man att ett nollkunskapsbevis, till skillnad från traditionella matematiska bevis, inte är determinerat. På grund av hur ett nollkunskapsbevis är uppbyggt finns det alltid en risk att ett falskt påstående kan bevisas, även om det är högst osannolikt. Därför kallas nollkunskapsbevis istället för sannolika "bevis".