Species
SPECIES
- KingdomFungi
- PhylumAscomycota
- ClassDothideomycetes
- OrderMycosphaerellales
- FamilyMycosphaerellaceae
Cercospora beticola Sacc., Nuovo Giorn. Bot. Ital. 8: 189 (1876). La Cercospora beticola è un fungo fitopatogeno che può colpire tutte le tipologie di barbabietola coltivata, causando la malattia nota come cercosporiosi della bietola. È considerata la più pericolosa malattia fogliare della bietola, portando a cali di resa del 25 – 50% nelle cultivar da zucchero.[1] Indice 1 Tassonomia 2 Ospiti 3 Sintomatologia ed identificazione 4 Biologia ed epidemiologia 5 Lotta 5.1 Lotta agronomica 5.2 Lotta chimica 5.3 Lotta biologica 6 Note 7 Bibliografia 8 Altri progetti 9 Collegamenti esterni Tassonomia Cercospora beticola è un fungo filamentoso imperfetto, il cui stato sessuale (teleomorfo) non è conosciuto, contrariamente a molte altre specie del genere Cercospora, per le quali il teleomorfo appartiene al genere Mycosphaerella. Sono conosciute 2 razze fisiologiche denominate C1 e C2 , non distinguibili per caratteristiche morfologiche. La razza C2 causa infestazioni generalmente più aggressive.[2][3] Ospiti Cercospora beticola colpisce numerose specie del genere Beta, tra le quali tutte le tipologie coltivate di bietola e numerose altre specie della famiglia Chenopodiaceae, in particolare
via GBIF
Wikidata facts
Article · Svenska
Cercospora beticola är en svamp som beskrevs av Pier Andrea Saccardo 1876. Cercospora beticola ingår i släktet Cercospora och familjen Mycosphaerellaceae. Denna svamp är en skadesvamp speciellt på sockerbeta, spenat och Beta vulgaris L. subsp. cicla. Den sprider sig med hjälp av sporer. Svampen innehåller ett gift, Cercospora beticola toxin, CBT, som hämmar den angripna växtens rotbildning. I ett angripet fält minskar utbytet 25 % — 50 %. Fläckarna på angripna blad breder ut sig efter hand, mest i fuktigt väder. Till slut kollapsar bladet. Därmed upphör fotosyntesen i det bladet. När alla blad i en planta kollapsat dör den plantan. Agronomisk bekämpning Några metoder: * Växelbruk med olika sädesslag, majs, bönor m m. * Nya fält med sockerbetor, spenat o.s.v. läggs minst 100 m bortom ett angripet fält. * Angripen blast röjes. * Risken för spridning från en angripen planta till en oangripen planta kan minskas genom glesare sådd. Nackdelen med detta är naturligtvis minskat utbyte från åkern, men även risk för ogräs mellan plantorna, vilket sockerbetan är känslig för. Odlaren får alltså mycket arbete med ogräsbekämpning. * Man har genom förädlingsarbete fått fram nya sockerbetsorter med viss motståndkraft mot Cercospora beticola, men tyvärr ger dessa sorter inte så stora rötter som den vanliga sorten, Beta vulgaris subsp. vulgaris var. altissima, och följaktligen mindre socker. Kemiska bekämpningsämnen är: * , C17H14O3S, * , C19H18ClN3O4, * , C5H9NO2, * , C5H10, * , C13H11Cl2F4N3O, * , även kallat , C18H17OSn, Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA