Nordtyska orgelskolan kallar man en stilriktning inom orgelmusiken, som uppstod på 1600-talet i Nordtyskland och blomstrade där fram till 1700-talets mitt. Å ena sidan spelade influenser från Nederländerna en roll, i synnerhet genom den amsterdamske organisten Jan Pieterszoon Sweelinck, å andra sidan påverkades man av framsteg inom orgelbyggarkonsten framför allt genom , och Arp Schnitger. Centra för denna stil var jämte Hamburg främst Lübeck, Bremen, Lüneburg och Stade, ja, namnet till trots hade rörelsen även utlöpare i Danmark och Sverige. Stilen utmärker sig genom en ständig växling mellan manualerna och ett mycket självständigt pedalspel. De mest kända företrädarna för den nordtyska orgelskolan är: * (1560–1629) * Jacob Praetorius den yngre (1586–1651) * (1596–1663) * Franz Tunder (1614–1667) * Matthias Weckmann (1616–1674) * Dietrich Buxtehude (1637–1707) * Johann Adam Reincken (1643–1722) * Andreas Kneller (1649-1724) * Vincent Lübeck (1654–1740) * Georg Böhm (1661–1733) * Georg Dietrich Leyding (1664-1710) * Nicolaus Bruhns (1665–1697) * (1665–1711/12) Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA
via Wikidata sitelinks · CC0
Discovered by embedding cosine similarity (sentence-transformers MiniLM, 384-dim).