Min odödliga kärlek

Min odödliga kärlek (tyska: "Unsterbliche Geliebte") är adressaten till ett kärleksbrev som kompositören Ludwig van Beethoven skrev den 6–7 juli 1812 i Teplitz. Hela brevet är skrivet på tio sidor. Brevet som inte verkar ha sänts hittades bland kompositörens tillhörigheter efter hans död, varefter det hamnade hos Anton Schindler fram till hans död och som hans syster därefter sålde till Staatsbibliothek zu Berlin 1880, där det återfinns än idag. Brevet är skrivet med blyerts och består av tre delar. Då Beethoven inte angav varken år eller plats gick det ej att datera brevet närmre eller veta vem adressaten var och det spekulerades kring detta fram till 1950-talet, då en analys av papprets vattenstämpel gav året och i förlängningen även platsen. Forskare har sedan dess varit oense om vem som egentligen var den avsedda mottagaren av brevet. De två kandidater som lyfts fram av flest forskare är och . Andra kandidater som har framlagts, med varierande grad av vetenskapligt stöd, är bland andra , , , , , och Bettina von Arnim.