Japanska namn

Japanska namn (japanska: 日本人の氏名 nihonjin no shimei?), i betydelsen japanska personnamn, har sedan 1800-talet bestått av ett familjenamn eller släktnamn följt av ett egennamn. Mellannamn används i regel inte. Det tudelade namnet liksom ordningsföljden följer det östasiatiska namnbruk som också återfinns i Kina, Korea, Vietnam och ofta i Thailand. Japanska personnamn skrivs vanligtvis i kanji, skrivtecken av kinesiskt ursprung. Kanji-tecknen i ett japanskt namn kan ha flera möjliga uttal, där bara ett av dem är korrekt för en viss person. Föräldrar kan också välja att använda hiragana eller katakana i namnet till sitt nyfödda barn. Hiragana- eller katakana-stavningar är fonetiska utydningar av ett visst uttal, och de saknar därför den bildliga betydelsen som de "kinesiska" skrivtecknen i ett namn har. Historiska japanska namn, i regel de före Meijirestaurationen, byter i regel aldrig namnordning när de används i ett västerländskt sammanhang. Således heter exempelvis Tokugawa Ieyasu så även i väst. Däremot byts vanligen till västerländsk namnordning i västerländska texter, även om rekommendationer och efterlevnad varierat de senaste decennierna.