Konoe Atsumaro

Konoe Atsumaro (近衛 篤麿), född 10 augusti 1863 i Kyoto, död 1 januari 1904, var en japansk statsman, politiker och furste. Han var far till premiärministern Konoe Fumimaro. Konoe Atsumaro föddes i Kyoto till en högadlig familj, och hans far var hovtjänsteman av högsta graden. Mellan 1885 och 1890 reste han i Europa och studerade vid universiteten i Bonn och Leipzig. Efter 6 års universitetsstudier i Tyskland förvärvade han 1890 doktorsvärdighet på avhandlingen Ministerverantwortlichkeit in Japan. När han återvände blev han ledamot i japanska pärskammaren som koshaku (furste) och var mellan 1896 och 1903 dess talman. Konoe stiftade 1898 sällskapet Tōa dōbunkai ("östasiatiska sällskapet på grundvalen av samma skriftsystem"),som sökte bekämpa Rysslands maktutvidgningsförsök i Manchuriet och Korea och verka för japanernas förbrödring med kineser och koreaner genom att inrätta japanskledda skolor i Kina (Qingdynastin) och Koreasamt genom understöd åt kinesiska och koreanska studerande i Japan och utsändande av kunskapare och anordnande av politiska demonstrationer. Sällskapet upplöstes på japanska regeringens önskan i december 1903under de diplomatiska förhandlingar, som föregickkrigsutbrottet mellan Ryssland och Japan. Även vid andra tillfällen råkade Konoe i konflikt med Ito Hirobumis försiktigare politik. Han var en motståndare till politik grundad på klaner eller intressegrupper. Som ordförande i styrelsen för adelsskolan Gakushūin i Tokyo främjade Konoe energiskt modern vetenskaplig och även fysisk uppfostran av den uppväxande generationen inom hovadeln.