Nissenbarack

En nissenbarack var en prefabricerad barack, som ursprungligen konstruerades under första världskriget. Den användes också i stor skala under andra världskriget och modifierades då i USA också till quonsetbaracken. Nissenbaracken konstruerades 1916 av Peter Norman Nissen, då major i ingenjörstrupperna i Storbritanniens armé, i syfte att snabbt få fram bostäder till soldater på Västfronten under första världskriget. Behovet var att med begränsat byggmaterial industriellt få fram enkla byggnader. Baracken har en nära nog halvcirkelformad profil, med korrugerad plåt som täckning över prefabricerade bågar i trä. Tvärsektionen är inte exakt halvcylindrig, eftersom barackväggens lägsta del böjer lätt ut. De utvändiga böjda stålplåtarna är 3,2 x 0,7 meter, lagd med två åsars överlappning i sidled och 15 centimeters överlappning i ändarna. För hela bågen behövs tre plåtar, som är fästa på fem 7,5 × 5 centimeters längsgående takbjälkar av trä och 3 × 2 tums golvbjälkar av trä i ändarna vid anslutningen till golvet. Nissenbarackerna fanns i tre standardstorlekar. De minsta hade en diameter på fem-sex meter och var omkring tio–tolv meter långa. Den största varianten var 9,15 meter bred. Det fanns också en sjukhusmodell under första världskriget, som var 6,1 x 18,3 meter, med en höjd på tre meter. Under första världskriget tillverkades fler än 100 000 vanliga nissenbaracker och 10 000 sjukhusbaracker, vilka skickades till fronten i Belgien och Frankrike.