Ne bis in idem

Ne bis in idem (latin "icke två gånger i samma sak") är ett i synnerhet i straffprocessrättslitteraturen använt uttryck för principen om domens rättskraft eller för den processuella princip, enligt vilken en sak som avgjorts genom en dom som vunnit laga kraft inte får prövas på nytt. Rättsprincipen är globalt erkänd, och formuleras exempelvis i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna protokoll 7 artikel 4, där det fastslås att principen dock inte innebär hinder att ta upp en rättgång igen om nya bevis läggs fram eller om det uppdagas att det vid förfarandena vid den förra rättegången begåtts grova fel. Uttrycket ne bis in idem kommer från den romerska rättens princip nemo debet bis vexari pro una et eadam causa vars tankegång kan spåras till antikens grekiska rätt och till Bibeln. Syftet tycks fyrfaldigt: respekt för domen såsom den slutgiltiga instansen, undvikande av fortsatt stress för de inblandade, undvikande att oskyldiga döms samt rätten för den åtalade att dömas av den jury som ursprungligen utsetts. Det är oklart och en tvistefråga om principen ska gälla per jurisdiktion, eller om den också ska gälla internationellt, det vill säga om den exempelvis bara gäller i till exempel en stat i en federation eller medlemsstat i EU eller om den också gäller på federationsnivå, för andra stater i EU eller i internationella domstolar. I svensk lagstiftning kommer principen huvudsakligen till uttryck i 17 kap 11 § RB avseende tvistemål och 30 kap 9 § RB avseende brottmål. I Europakonventionen framgår den av artikel 4 i konventionens sjunde tilläggsprotokoll och i EU:s rättighetsstadga av stadgans artikel 50.