fred

Fred är ett tillstånd av inre harmoni och ett konfliktfritt tillstånd. Termen används för att beskriva avslutningen eller en avstanning av internationell konflikt; i detta sammanhang är fred motsatsen till krig. Den används även för inre konflikter, och betyder då att man har uppnått ro eller jämvikt i sinnet. Den längsta ännu pågående fredsperiod mellan nu existerande stater observeras i Sverige, som har haft fred sedan 15 januari 1814, då svenska trupper för sista gången (med undantag för FN insatser) skickas ut i strid i Napoleonkrigen. Svensk fred kan delvis förklaras av dess geografiska läge, dels av de längre perioder av relativ fred i Europa och världen kända som Pax Britannica (1815-1914) och /Pax Americana (sedan 1950), dels av militär alliansfrihet innan världskrigen och neutralitetslinje under världskrigen (se Sverige under första världskriget och andra världskriget). Andra exempel på långa perioder av fred är: * den isolationistiska Edoperioden (även känd som Tokugawashogunatet) i Japan 1603-1868 (250 år) * var en Khazarer (inom det västturkiska khaganatet) ca 700-950 e.Kr. (250 år) * Pax Romana i Romarriket (under 190 eller 206 år). Begreppet fred är omtvistat och inom fredsforskningen finns det främst två skolor – den som studerar positiv- respektive negativ fred, men även inom det kulturella och religiösa etablissemanget finns en mängd olika skolor och åsikter och tankar om vad fred verkligen är. Positiv fred är nära besläktat med civilisationsbetingade fredsbegrepp. Som sådana kan shalom nämnas inom judendomen, eirene inom den grekiska mytologin och ahimsa och inom hinduismen, som syftar till att ha fredliga samhällen och positiva förhållanden till gudomarna, naturen och den inre friden.