feniciska alfabetet

Det feniciska alfabetet kan dateras till cirka 1000 f.Kr. och utgår från det ugaritiska alfabetet. Detta alfabet med 22 bokstäver, bestående av konsonanter, som användes av fenicierna antas ha givit upphov först till det arameiska alfabetet, sedan grekiska alfabetet och det hebreiska alfabetet. Liksom de hebreiska och arabiska alfabeten saknar det feniciska symboler för vokaler, alla symbolerna representerar en konsonant. Det är därför inte ett alfabet i modern mening, utan en abjad. Ursprungligen höggs de feniciska bokstäverna i sten och de flesta symbolerna är därför kvadratiska eller raka snarare än runda (ungefär som runorna). Fenicierna skrev vanligen från höger till vänster, men det förekommer fall där man skrivit som när man plöjer en åker (raderna växlar:vänster-höger, höger-vänster, vänster-höger etc). Bokstäverna har ofta flera alternativa utformningar: till exempel kan tav både skrivas som + och som x, chet kan ha både två och tre horisontella linjer, etc. Det hebreiska alfabetet är mycket likt det feniciska. Dessutom skrevs moabitiska på liknande vis. Efter flera sekel användes det arameiska alfabetet i hebreiskan. Båda dessa alfabet består av uteslutande konsonanter. De hebreiska namnen på bokstäverna antyder att de ursprungliga feniciska bokstäverna var piktogram. Den första bokstaven, alef, betyder till exempel ungefär oxe eller ko. Man kan fortfarande se antydan till horn hos bokstaven. Om man vänder upp-och-ned på dagens bokstav "A" finns oxen fortfarande kvar. "Samekh" betyder fisk och i symbolen kan man faktiskt se benen hos en fisk. Eftersom fenicierna bedrev mycket sjöhandel, har feniciska inskriptioner hittats vid olika arkeologiska utgrävningar runt hela Medelhavet, till exempel Byblos, Libanon, Karthago med flera.