Positiv kristendom

Positiv kristendom (Positives Christentum på tyska) var en term som användes av nazistiska ledare i Tyskland, under 1930- och 1940-talen, i referens till en ny form av kristendom som passade in med den nazistiska ideologin. Den antogs av Deutsche Christen. De som följde positiv kristendom ansåg att den traditionella kristendomen lyfte fram de passiva delarna av Jesus liv, till exempel Jesu korsfästelse, och inte de aktiva aspekterna. Anhängarna ville göra om kristendomen till en mer "positiv" inriktning, till exempel skulle Jesus framstå som en aktiv talare, organisatör och kämpe som stod emot judendomen på sin tid. Man försökte omvandla den traditionella kristendomen till "positiv kristendom" många gånger under naziregimens tid.