Shimazu

Ätten Shimazu (島津氏) var länsherrar (daimyō) över provinserna , Ōsumi och Hyūga i Japan från 1200-talet till slutet av 1800-talet. De hörde till Seiwa Genji-grenen av klanen Minamoto. Grundaren, (död 1227), var son till shogun Minamoto no Yoritomo (1147–1199) och dennes gemål, som var syster till . Tadahisas gemål var dotter till av -klanen, ett namn som också Tadahisa inledningsvis använde. Shimazu Tadahisa fick området i provinsen Shinano som förläning (han) 1186 och blev sedan utnämnd till shugo för provinsen Satsuma. Han sände Honda Sadachika att göra anspråk på provinsen i sitt namn och följde Yoritomo på dennes expedition till Mutsu 1189. Han tog sig till Satsuma 1196, lade under sig provinserna Hyūga och Ōsumi och lät bygga ett slott i området Shimazu (Hyuga), vars namn han sedan kom att använda som sitt släktnamn. Ätten skulle komma att bli en av de få daimyō-ätter som innehade sitt område oavbrutet från Kamakura- till Edoperioden, och familjen var också som mäktigast den rikaste -familjen, men en inkomst på över 700 000 koku. Det var Shimazu-ätten som, med Tokugawa Ieyasus goda minne, invaderade Kungariket Ryukyu (dagens Okinawa prefektur) 1609. Shimazu Hisamitsu, den 31:e daimyōn (släktens näst näst siste), fick titeln , en ärftlig hederstitel använd från 1869 till 1947. Den idag regerande japanske kejsaren, Akihito, är släkt med familjen Shimazu på sin mors sida.