smörgåsbord

Smörgåsbordet är en samling av maträtter som ofta äts vid högtider som jul, påsk och midsommar. Smörgåsbordet är en samling av kalla och varma maträtter, som kan kombineras till en hel måltid. Smörgåsbordet äts vid årliga högtider som jul, påsk och midsommar, och det är ett regelbundet inslag i restaurangers utbud. På äldre smörgåsbord dominerade bröd, fisk, kött, ost och smör samt brännvin. Foto: Richard Tellström. Det har funnits i Sverige sedan 1500-talet, och spreds först i de högre sociala skikten. Under 1800-talet tillfogades fler rätter och namnet smörgåsbord etablerades. Under 1900-talet förändrades innehållet gradvis och fick en allmän spridning. På äldre smörgåsbord dominerade bröd, fisk, kött, ost och smör samt brännvin. Sedan 1800-talets mitt har bland annat grönsaker i majonnäs, småvarma kötträtter, kallskuret och äggrätter tillfogats. Smörgåsbordets alkoholhaltiga drycker är brännvin och öl. Till jul och påsk serveras ofta mörkare och starkare öl. Skålningsseden vid smörgåsbordet följer ett traditionellt mönster, men detta varieras efter tillfälle och deltagare. Ett sätt att utbringa skålar är att sjunga snapsvisor, både traditionella och helt nyskrivna. De flesta svenskar kan någon snapsvisa, vanligen ”Helan går”. Kunskapen om att tillaga rätterna överförs huvudsakligen från person till person och mellan generationer. På så sätt sker en ständig omtolkning och utveckling, till exempel hämtas inspiration från andra kulturer. Parallellt har kunskapen om beredning och tillagning av det traditionella smörgåsbordets rätter minskat, och mycket kan idag köpas i olika matvarubutiker. Kunskapen om de äldre rätternas tillagning och råvaror riskerar att gå förlorad i takt med att mathushållning och matvanor förändras. Det är därför viktigt att dels dokumentera rätterna innan de försvinner, dels finna traditionsbärare som kan hålla matlagningshantverket för dessa rätter vid liv. En viss dokumentation finns på läns- och kulturhistoriska museer och arkiv. Smörgåsbordet är en samling av kalla och småvarma maträtter, som kan kombineras till en måltidshelhet. Det är vanligt att det äts vid årshögtidsfester som jul, påsk och midsommar. Smörgåsbordet har varit en förrätt men är sedan drygt 50 år vanligen en komplett måltid. Rätternas utformning, råvaruval och presentation följer särskilda recept, dock med påtagliga geografiska skillnader och med lokala varianter i tillagningar, smakkombinationer och val av rätter. I regel är smörgåsbordet ett gående bord, det vill säga mat och dryck dukas upp på ett särskilt bord där gästerna får ta för sig. På äldre smörgåsbord dominerade bröd, fisk, kött, ost och smör samt brännvin. På moderna smörgåsbord, efter 1800-talets mitt, ingår grönsaker i majonnäs, småvarma kötträtter, kallskuret, äggrätter osv. På smörgåsbordet kan en grundråvara tillagas på olika sätt. Det har en kärna av rätter med smaker från den konserverande förvaringen men också ostindiska kryddor (till exempel kryddpeppar, kryddnejlika och muskot) eller grön dill. Smörgåsbordets alkoholhaltiga drycker är brännvin och öl. Till jul och påsk serveras ofta mörkare och starkare öl. Skålningsseden vid smörgåsbordet följer ett traditionellt mönster, men detta varieras efter tillfälle och deltagare. Ett sätt att utbringa skålar är att sjunga snapsvisor, både traditionella och helt nyskrivna. De flesta svenskar kan någon snapsvisa, vanligen ”Helan går”. Smörgåsbordet visas ofta upp i internationella sammanhang som specifikt svenskt, till exempel vid världsutställningar, och olika kultur- eller näringslivsevenemang vid svenska ambassader. Ordet ”smörgåsbord” har tagits upp i det engelska språket som en beteckning på en uppställning av många saker som man fritt kan välja bland. På restauranger i dagens Sverige lever smörgåsbordet främst kvar i form av de ”julbord” som serveras på många ställen under december månad. Smörgåsbordet tog form under 1800-talets senare hälft, som en vidareutveckling av det så kallade brännvinsbordet, det