Sven Lovén

Sven Ludvig Lovén född den 6 januari 1809 i Stockholm, död där den 3 september 1895, var en svensk zoolog. Han var son till handelsborgmästaren Christian I. Lovén, kusin till professorn i medicin Nils Henrik Lovén och prästen Nils Lovén samt far till läkaren Sigurd Lovén. Efter studentexamen i Uppsala promoverades Lovén 1829 till magister och utnämndes året därpå till docent i zoologi vid Lunds universitet. Hans zoologiska intresse kretsade då kring ryggradsdjur och särskilt fåglar. Avhandlingen ”Om fåglarnes geografiska utbredning” vittnar om detta. Åren 1830–1831 företog Lovén en resa till Berlin för att närmare studera djurens organisationsförhållanden. I Berlin inspirerades han av sina lärare Christian Gottfried Ehrenberg och Karl Asmund Rudolphi och började i stället inrikta sin forskning på de ryggradslösa havsdjuren. Lovéns forskning på de ryggradslösa havsdjuren kom att föra honom på otaliga resor. Sina första vetenskapliga färder gjorde han i början av 1830-talet utmed den svenska västkusten. Därefter följde 1836–1837 resor till Finnmarken i Nordnorge och Spetsbergen. Hans resa räknas som den första vetenskapliga forskningsfärden dit från Sverige. Kommande storheter som Otto Torell, Adolf Erik Nordenskiöld och Alfred Nathorst skulle senare följa i hans farvatten. På Spetsbergen fann Lovén bland annat sambandet mellan den nu levande arktiska faunan och den som fanns under istiden i Skandinavien. Lovéns tidigaste vetenskapliga arbeten utmynnade bland annat i två värdefulla uppsatser, ”” (1844 och 1845) samt i ett systematiskt verk över Skandinaviens havsmollusker ”” (1846). Internationellt är Lovén mest känd för sina arbeten över blötdjurens och deras gemensamma larvstadium, den så kallade ”trochophora larven” (ibland även kallad Lovéns larv). Redan 1835 hade Lovén upptäckt ett vid tiden okänt kräftdjur som han namngav ”Evadne nordmanni”. År 1840 invaldes Lovén som ledamot av Vetenskapsakademien. Året därpå, 1841, utnämndes han till rikets första professor och intendent vid Naturhistoriska riksmuseets evertebratavdelning, en tjänst han kom att inneha fram till 1892. Mellan åren 1870 och 1892 ägnade Lovén större delen av sitt vetenskapliga arbete åt tagghudingar, främst sjöborrar. För ändamålet grundade Lovén Kristinebergs marina forskningsstation vid Fiskebäckskil 1877. En mängd vetenskapliga skrifter publicerades och två av dessa, ”Études sur les echinoidées” (1874) och ”On Pourtalesia, a genus of Echinoidea” (1883), intog en framstående plats inom dåtidens zoologiska litteratur om dessa djurgrupper. I januari 2008 sammanfördes de två marina forsknings- och utbildningsstationerna Tjärnö marinbiologiska laboratorium och Kristinebergs marina forskningsstation till en gemensam organisation och det gemensamma namnet Sven Lovén centrum för marina vetenskaper. Lovéncentret lyder under Göteborgs universitet.