Warings problem

Warings problem formulerades av Edward Waring 1770 och handlar om uppdelningar av ett givet positivt heltal i en summa av så få termer som möjligt, där varje term är en bestämd potens (kvadraten, kuben, fjärde potensen etc.) av ett heltal. Till exempel består talet 4 av minst en kvadrat (4=22), 7 består av minst fyra kvadrater (7=22+12+12+12), 9 består av minst en kvadrat (9=32), 9 består av minst två kuber (9=13+23), 23 består av minst nio kuber (23=23+23+13+13+13+13+13+13+13) osv. Man kan visa att det exempelvis aldrig behövs mer än 4 kvadrater eller mer än 9 kuber för en sådan summaframställning. Waring ställde frågan om motsvarande var sant för varje given bestämd potens. Först år 1909 kunde David Hilbert visa att så var fallet. Med andra ord visade Hilbert, att det för varje positivt heltal k finns ett positivt heltal g sådant att varje positivt heltal s kan framställas som en summa av högst g k:tepotenser: där l är ett positivt heltal som är mindre än eller lika med g, och är positiva heltal. Låter man vara det minsta möjliga värdet på g för ett givet k, så definierar detta enligt Hilberts sats en heltalsvärd funktion på de positiva heltalen; men Hilberts resultat ger inte funktionsvärdena.