vender

Vender var västslaviska folk som under medeltiden befolkade Vendland (Pommern) söder om Östersjön. Ordet vender (tyska "Wenden") var en kollektiv germansk benämning på slaverna i området och motsvarar inte en tydlig folkgrupp. Slaverna själva har annan terminologi, t.ex. polabiska slaver (polska: Słowianie połabscy), dvs "slaver vid Labe/Elbe". Venderna delades vanligen upp i obotriter, liutizer, heveller, raner, kasjuber och sorber. Endast de kasjubiska och sorbiska språken är levande idag. Venderna expanderade in i Pommern med början under Folkvandringstiden och dominerade Vendland under perioden 500–1000 e.Kr. De flesta folkgrupperna var löst sammanslutna, men längst i väster bildade obotriterna organiserade furstendömen. På 800-talet och 900-talet gjorde Frankerriket (Karl den store) och tyska kungar (Henrik I av Sachsen och Otto den store) försök att underkuva venderna. Vid ett slag år 983 slogs dessa försök tillbaka av venderna. Under 1100-talet utförde danskarna framgångsrika invasioner (Vendiska korståget) under ledning av Valdemar den store och Knut VI av Danmark. Från 1200-talet blev tyska furstar ledande i expansionen (Ostsiedlung) mot venderna, som med tiden helt underkuvades och till stor del blev assimilerade i den tyska och preussiska befolkningen.