White nose syndrome

White nose syndrome (WNS) är en sjukdom som drabbar fladdermöss och som sedan 2006 har spridit sig i östra Nordamerika och orsakat en extremt stor minskning av vissa fladdermusarter. Sjukdomen orsakas av svampen som hos infekterade fladdermöss tillväxer på och i dermis och epidermis. Särskilt karaktäristiskt är tillväxt av svampen runt nosen och vingarna, vilket också givit upphov till sjukdomens namn (White nose syndrome, vilket översatt till svenska blir vitnossjuka, även om detta inte är ett vedertaget namn). Svampen påverkar fladdermössens övervintring, framförallt genom att djuren vaknar ur sin dvala under vintern och därmed bränner fettreserver som behövs för att klara vintern. Flera nordamerikanska fladdermusarter har minskat kraftigt i antal, inklusive en av de vanligaste arterna Myotis lucifugus. Arten har gått från att vara vanligt förekommande till att vara nästan utrotningshotad i drabbade regioner, bland annat i Virginia och Pennsylvania. En nationell plan för WNS (White-nose syndrome national plan) har utvecklats av statliga, federala och icke statliga parter för att ta itu med spridningen av WNS. Planen uppstod 2011 och består av sju grupper som inom bland annat fokuserar på kommunikation, sjukdomshantering och bevarande. Planen går bland annat ut på att få samarbete mellan de drabbade staterna, samordna en plan för att utreda WNS, minska spridningen och hitta metoder att hantera den.