William Butler Yeats

William Butler Yeats (uttal /jeɪts/), född 13 juni 1865 i Sandymount, Dublin, Irland, död 28 januari 1939 i Menton, Alpes-Maritimes, Frankrike, var en irländsk dramatiker och poet, och en av de mest framstående författarna under 1900-talet. Han var en hörnsten i den engelska och irländska litteraturen och var senare i livet irländsk senator i två mandatperioder. Han var en av ledarna för den keltiska renässansen i skönlitteraturen, grundade tillsammans med Lady Gregory och Edward Martyn Abbey Theatre samt var dess ledare under dess första tid. Yeats mottog Nobelpriset i litteratur 1923, med motiveringen att han med sitt inspirerade författarskap, av högt konstnärligt värde, givit röst åt en hel nations själ; han var den förste irländare som tilldelades priset. Samtidigt är Yeats en av de få pristagare vars författarskap brukar anses ha blivit starkare efter priset, med verk som The Tower (1928) och The Winding Stair and Other Poems (1929). Yeats föddes i Dublin och gick i skola där, men tillbringade barndomen i Sligo. Han studerade lyrik i ungdomen, och från unga år fascinerades han av både iriska legender och det ockulta. Sådana ämnen behandlas i författarskapets första fas, som varade till omkring sekelskiftet. År 1889 utgav han sin första diktsamling, och dessa stillsamma och lyriska dikter står i beroende av Edmund Spenser och Percy Bysshe Shelley, likväl som dess poetiska anslag kan härledas till prerafaeliterna. Från omkring år 1900 blev Yeats lyrik mer fysisk och realistisk. I stort sett övergav han sin transcendentala åskådning från ungdomen, men författarskapet fortfor att uppfyllas av maskerad andlighet och att ge uttryck för cykliska tidsuppfattningar. Under årens lopp utvecklade Yeats flera väsensskilda ideologier, vilka Michael Valdez Moses har betecknat som radikalnationalism, klassisk liberalism, reaktionär konservatism och nihilism.