Aspergers syndrom

Aspergers syndrom (ASD), också känt som Asperger, var före ICD-11/DSM-V en diagnos inom genomgripande störningar i utvecklingen och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kännetecknas av att personen har en normal till hög intelligensnivå men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga med normal språklig förmåga. Därtill är det mycket vanligt att personen har specifika och intensiva beteendemönster och intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symtomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Idag har diagnosen till stort sätt ersatts med den nya spektrumdiagnosen Autismspektrumtillstånd. Dock kan diagnosen fortfarande ges i specialfall där personen har tydlig autismliknande problematik, men inte kvalificerar för en Autismspektrumstillstånd diagnos. Diagnosen gäller fortfarande för de som blev diagnosticerade före introduktionen av DSM-V, och det hänger på patienten själv att efterfråga en uppdaterad diagnos. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel/social kommunikation, ibland också vad gäller planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga och kroppshållning/kroppsrörelser. Personer med Aspergers syndrom kan uppvisa ett udda beteende. De blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade, ouppfostrade eller blyga. Ibland används termen högfungerande autism (HFA) avseende kombinationen autism (autistiskt syndrom) och hög begåvning. Högfungerande autism och Aspergers syndrom har stora likheter och vissa använder de båda begreppen synonymt. Aspergers syndrom anses primärt ha genetisk och biologisk grund. Omkring 2–4 personer per 1 000 anses ha Aspergers syndrom. Andelen män överväger (3–6 män/1 kvinna).