Beyazit I

Beyazit I, född runt 1361, död 8 mars 1403 var sultan över det Osmanska riket från 1389 till 1403. Beyazit efterträdde 1389 sin far, Murat I, och lät efter tronbestigningen avrätta sin broder Yakup. Han fullbordade Serbiens erövring 1390, tog livilig del i tronsstriderna i Bysantinska riket, utvidgade väsentliget det osmanska väldet i Anatolien men misslyckades i sina försök att erövra Konstantinopel. Beyazit besegrade 1396 konung Sigismund av Ungern och dennes allierade Karl VI av Frankrike, Tyska orden och Johanniterorden i slaget vid Nikopolis vilket resulterade i Serbiens vassalisering. Därefter gjorde Beyazit infall i Steiermark, Srem och Bosnien, underlade sig Makedonien och Thessalien och trängde ända ned på Peloponnesos. Han vände sig slutligen mot Timur Lenk men besegrades i slaget vid Ankara år 1402 och togs till fånga och avled i fångenskapen. Efter detta ingick imperiet en period av interregnum och inbördeskrig som skulle vara fram till 1413. Beyazit var den förste som använde sig av titeln sultan.