Hyperkonjugation
Sign in to saveIn organic chemistry, hyperconjugation (σ-conjugation or no-bond resonance) refers to the delocalization of electrons with the participation of bonds of primarily σ-character. Usually, hyperconjugation involves the interaction of the electrons in a sigma (σ) orbital (e.g. C–H or C–C) with an adjacent unpopulated non-bonding p or antibonding σ* or π* orbitals to give a pair of extended molecular orbitals. However, sometimes, low-lying antibonding σ* orbitals may also interact with filled orbitals of lone pair character (n) in what is termed negative hyperconjugation. Increased electron delocali
Wikidata facts
- Subclass of
- mesomeric effect
Show 1 more fact
- facet of
- organic chemistry
Sources (2)
via Wikidata · CC0
Article · Svenska
Hyperkonjugation i organisk kemi är den stabiliserande effekt som är resultatet av växelverkan mellan elektroner i en σ-bindning med en närliggande tom (eller delvis fylld) (vanligt C-H eller C-C) icke-bindande p-orbital eller en anti-bindande π-orbital. Detta ger upphov till en utvidgad molekylär orbital och ger systemet en högre stabilitet. Endast elektroner i bindningar som är β till det positivt laddade kolet kan stabilisera karbokatjoner vid hyperkonjugation. Hyperkonjugation kan användas för att rationalisera och förklara en rad av kemiska fenomen, däribland anomereffekt, gauche-effekt, rotationsbarriär hos etan, β-kiseleffet, vibrationsfrekvensen hos exocykliska karbonylgrupper och den relativa stabiliteten av karbokatjoner.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA