Taqi al-Din Ibn Taymiyya

Ibn Taymiyya, född 22 januari 1263 i Harran, död 26 september 1328, var en islamisk teolog. Han var en stark förespråkare av sunnimuslimsk ortodoxi och var anhängare till den hanbalitiska rättsskolan. Ibn Taymiyya verkade främst i Damaskus, men även i Kairo. Hans fullständiga namn var Taqī ad-Dīn Abul Abbās Ahmad ibn 'Abd al-Halim ibn 'Abd as-Salam Ibn Taymiya al-Harrānī (arabiska: أبو العباس تقي الدين أحمد بن عبد السلام بن عبد الله ابن تيمية الحراني) Hans åsikter bidrog till att han flera gånger under sitt liv fängslades, bland annat efter anklagelser om antropomorfism och på grund av åsikten att sultanens alla åtgärder skulle vara förenliga med sharia. Flera härskare drog nytta av Tamiyyas goda talarförmåga för att sporra muslimer till heligt krig. Han spred därför framgångsrikt sina idéer när han var i olika sultaners tjänst. Tamiyyas spred även sina idéer på andra sätt, som när han satt i husarrest i Alexandria genom kontakt med pilgrimer och när han studerade i Damaskus genom kontakten med andra studenter. Ibn Tamiyya strävade efter att upprätta en genuin och enkel trosupplevelse genom att låta den islamiska teologin återgå till dess ursprungliga källor, Koranen samt Muhammads Sunna. Han avvisade allt som stod mellan människan och Gud, i form av till exempel helgonkult. Enligt honom hade de tidigaste muslimerna känt denna äkta trosupplevelse eftersom de följde principen om avvisande. Genom att rätta sig efter de tidiga muslimernas seder kunde den troende uppnå en orubblig tro.