J.J. Ferber

Johan Jacob Ferber, född 29 augusti 1743 i Karlskrona, död 17 april 1790 i Bern, var en svensk mineralog och kemist. Ferber blev 1761 student i Uppsala och var en av Carl von Linnés studenter. Ferber disputerade under Linné 1763 och återvände sedan till Karlskrona. Där arbetade han i faderns, Johan Henrik Ferbers apotek, Amiralitetsapoteket Göta Lejon. Ferber fick 1765 anställning vid Bergskollegium. Efter någon tids vistelse i Tyskland och Ungern där han studerade bergsväsendet, blev han vid sin återkomst erbjuden befattningen som amiralitetsapotekare i Karlskrona, men avsade sig posten. Istället begav han sig 1771 åter utomlands och tillbragte största delen av sitt liv på resor i Europa. Han besökte de flesta länderna i Europa och skrev ett stort antal brev angående sina iakttagelser från resorna. Ferber vann stort anseende för lärdom och emottog många utmärkelser. Så kallades han 1774 till professor i fysik och kemi vid Gymnasium illustre i Mitau, blev 1775 invald som utländsk ledamot nummer 94 av Kungliga Vetenskapsakademien, utnämndes 1783 till professor i mineralogi i S:t Petersburg och ledamot av vetenskapsakademin där. Han blev 1786 preussiskt över-bergsråd och invaldes i vetenskapsakademin i Berlin.