
The Ophiostomatales are an order of fungi in the class Sordariomycetes. They are commonly symbionts to insect species, which can be found in numerous cases, including some termites and many bark beetles. In the cases of most beetle symbioses, the Ophiostomatales fungi is carried in mycangia, which help keep fungal inoculants close to the beetle at all times. In some cases, the fungi are the main source of food for the beetles. In others, the relationship is not as clear.
ORDER
Die Ophiostomatales sind eine Ordnung der Schlauchpilze. Die meisten Arten besiedeln Holz und Borke. Bekannte Vertreter sind die Verursacher des Ulmensterbens (Ophiostoma ulmi und Ophiostoma novo-ulmi). Ophiostoma piliferum verursacht die Blaufärbung von Hart- und Weichholz. Die meisten Arten leben jedoch als Saprobionten, ihre Sporen werden vielfach von Käfern verbreitet. Die Anamorphen sind zum Teil Krankheitserreger beim Menschen (Sporothrix schenckii). Inhaltsverzeichnis 1 Merkmale 2 Systematik 3 Belege 3.1 Einzelnachweise 3.2 Literatur 4 Weblinks Merkmale Die Ordnung ist durch einzelne, schwarze Perithecien gekennzeichnet. Bei den meisten Arten besitzen sie einen langen Hals, aus dem die klebrigen Ascosporen austreten, von wo sie durch Insekten verbreitet werden. Diese Form der Fruchtkörper ist ähnlich der Gattung Ceratocystis in den Micoascales. Die Asci sind rundlich und lösen sich früh in der Entwicklung auf. Die Anamorphen sind Hyphomyceten. Sie zählen zu den Gattungen Leptographium, Pesotum und Sporothrix. Systematik Zur Ordnung werden folgende Familien gezählt (mit ausgewählten Gattungen und Arten):[1] Kathistaceae Kathistes Ophiostomataceae Fragosphaeria Klasterskya Oph
via GBIF
Blånadssvampar (Ophiostomatales) är en ordning av svampar inom stammen sporsäcksvampar. De växer i död ved eller virke, där de kan penetrera några millimeter. De angriper inte den lignifierade cellväggen och orsakar därför ingen egentlig mekanisk skada på träet. Blånadssvampar ger olika grad missfärgning genom melanintillverkning. Förutom blått förekommer också svart och andra färger. Födan får svampen genom harts och icke-lignifierade cellulosastrukturer. Blånadssvamp kan angripa trä snabbare än andra former av röta, och det förekommer att avverkade träd som blivit kvar i skogen lite för länge kan angripas av blånadssvamp så kallad stockblånad. Detta sänker normalt sett värdet på veden, även om det förekommer att möbelsnickare har använt sig av angripen ved (blåved) för att åstadkomma särskilda effekter. För kemisk pappersmassatillverkning spelar det inte så stor roll om råvaran angripits av blånad, men för mekanisk pappermassatillverkning kan det innebära att massan blir mörkare. Ett annat namn för blånadssvamp är . Blånadssvamp inomhus i ett hus, till exempel i grundläggning eller i vindsutrymmet visar att luftfuktigheten är för hög och att åtgärder för att sänka den bör vidtas. Blånadssvampen är troligen i sig själv ofarlig; i vart fall har vetenskapen inte kunnat belägga hälsorisker. Men är det fuktigt nog för blånadssvamp kan också andra mikrober växa som är bevisat hälsoskadliga. Lämpliga åtgärder kan vara att avlägsna en fuktkälla eller att installera en avfuktare.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA
via PubMed
via Wikidata · CC0
via Wikidata sitelinks · CC0
Discovered by embedding cosine similarity (sentence-transformers MiniLM, 384-dim).