oxider

Oxider (från franskans oxyde, från oxygène - syre) kallas vissa typer av kemiska föreningar där grundämnet syre ingår. För att en förening skall kallas oxid behöver dessutom syret vara den elektronegativa beståndsdelen. De flesta grundämnen kan bilda oxider, dock inte halogenerna[källa behövs] och de lättaste ädelgaserna. Ett exempel på en oxid är rost (ofta en blandning av järnoxider, men främst bestående av hematit). Olika typer av oxider förekommer normalt och rikligt i naturen, från människokroppen till jordskorpan, och är även vanliga beståndsdelar i fast materia överhuvudtaget i universum.[källa behövs]Exempel på oxider som finns som mineral på jorden: Hematit Fe2 O 3, Kvarts SiO2, Magnetit Fe3O4, Pyrolusit MnO2, Rutil TiO2. Även dubbla oxider förekommer i naturen, exempel kromit FeCr2O4.Exempel på kemiska föreningar som inte kallas oxider fastän syre ingår är fluorider, detta eftersom fluor är mer elektronnegativ än syre, ett exempel är syredifluorid, OF2. Peroxider och superoxider innehåller mer syre än den normala oxiden exempel: väteperoxid=vätesuperoxid H2O2, bariumperoxid BaO2 , kaliumperoxid K2O2, kaliumsuperoxid KO2. Det finns exempel på oxider som inte har någon enkel sammansättning exempelvis blå wolframoxid som innehåller både W(IV) och W(V), samt violett wolframoxid W18O49. Ett exempel på en icke stökiometrisk oxid är Cu2O som ofta har något lägre kopparinnehåll än vad formeln anger. En del oxider har olika färg beroende på temperatur och framställningsmetod. Ett exempel är V2O5. Ferromagnetiska vid rumstemperatur är Fe3O4 och CrO2. Exempel på halvledande oxider är ZnO SnO2 och CdO.