Prodikos
Sign in to saveAlso known as Prodicus of Ceos
thumb|The Choice of Hercules, by Annibale Carracci, depicting the fable recounted by Prodicus Prodicus of Ceos (; , Pródikos ho Keios; c. 465 BC – c. 395 BC) was a Greek philosopher, and part of the first generation of Sophists. He came to Athens as ambassador from Ceos, and became known as a speaker and a teacher. Plato treats him with greater respect than the other sophists, and in several of the Platonic dialogues Socrates appears as the friend of Prodicus. One writer claims Socrates used his method of instruction. Prodicus made linguistics and ethics prominent in his curriculum. The conten
Person · Open Library
- Works
- 1
Top works
- Epicteti Manuale, Cebetis Thebani Tabula, Prodici Hercules, et Theophrasti Characteres ethici
- Judgment of Hercules
via Open Library + Wikidata
Wikidata facts
- Instance of
- human
- Gender
- male
- Place of birth
- Kea
- Place of death
- Athens
- Occupation
- diplomat
- Position held
- ambassador
- Languages spoken
- Ancient Greek
- Religion
- atheism
- Field of work
- philosophy
- Movement
- Pre-Socratic philosophy
Show 6 more facts
- date of birth
- 0464-00-00
- date of death
- 0380-01-01
- student
- Isocrates
- described by source
- Encyclopædia Britannica 11th edition
- writing language
- Ancient Greek
- significant place
- Chios
Sources (2)
via Wikidata · CC0
Article · Svenska
Prodikos, (gr. Πρόδικος, lat. Prodicus), grekisk sofist från ön Keos i ögruppen Kykladerna som levde under 400-talet f.Kr. Att döma av Platons uppgifter var han något yngre än Protagoras och något äldre än Sokrates. Prodikos vistades ofta i Aten, där han gav välbetald undervisning. Att döma av flera omnämnanden i Platons dialoger stod han i en nära relation till Sokrates, som i (96d) om än i en lättsam ton omnämner honom som sin "uppfostrare". Mest känd är han för sin allegoriska fabel om Herakles vid skiljevägen, där han framställer denne sagohjälte i valet mellan två livsriktningar, dygdens och lastens, företrädda av kvinnliga väsen. Prodikos försöker förklara religionen ur känslan av tacksamhet mot personifierade naturkrafter, och formulerade därmed en tidig naturalistisk och psykologisk förklaring av religionen som mänskligt fenomen med särskilt betoning på dess roll till åkerbruket.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA