prostitution i Sverige

Prostitutionen har i Sverige har oftast inte varit olaglig, medan relaterade verksamheter ofta varit det. Reglementering, lösdriverilagar, frisläppande men stigmatisering och 1999 års sexköpslag har varit samhällets sätt att hantera en omdiskuterad verksamhet i gränstrakterna mellan arbete, utnyttjande, hot mot familjevärden och kvinnors rättigheter. I Sverige infördes från 1812 och framåt flera olika förordningar om kontroll av prostituerade för att begränsa spridningen av smittsamma könssjukdomar. Reglementeringen fortsatte fram till 1922, då prostitution istället bedömdes utifrån 1885 års lösdrivarlagstiftning. Prostitution är inte förbjudet i Sverige; däremot är sexköp förbjudet genom den så kallade sexköpslagen som trädde i kraft 1999. I Sverige idag finns under 2000-talet en majoritetsåsikt att sex är något man inte ska behöva betala för, men debatter omkring olika typer av sexköp och sexarbete blossar återkommande upp i olika medier. Inställningen, till skillnad från många andra länder där det är lagligt, är att det är skambelagt och pinsamt och inget att skylta med. För de flesta har sexköpslagen och åtal en avskräckande effekt, dock inte för de notoriska sexköparna. Prostitution förekommer på senare år allt mer över Internet. Försäljning av sex på Internet är ett förhållandevis outforskat område, vilket medför att andelen undersökningar är begränsade. I samband med prostitutionens negativa effekter alternativt möjligheter diskuteras ofta även andra sexrelaterade sysselsättningar som webbkameramodellande, striptease och produktion av pornografi.