SIM-kort

SIM, från engelskans Subscriber Identity Module, är ett elektroniskt kort avsett att sättas in i en mobiltelefon (GSM, 3G, 4G) surfplatta, bärbar dator eller ett mobilt bredbandsmodem. Kortet är utfärdat av en mobiloperatör och innehåller en elektronisk krets, som programmerats med information om telefonnummer, vilka tjänster som ingår i abonnemanget och innehåller även teknik för att kryptera samtal. Kortet kan även uppdateras via telefonen från operatören. Även delar av den personliga telefonboken och annan information kan sparas på kortet. Kortet förekommer i fyra storlekar standard-SIM (85,6 mm × 53,98 mm), mini-SIM (25 mm × 15 mm), micro-SIM (15 mm × 12 mm), respektive nano-SIM (12,3 mm × 8,8 mm) beroende på telefontyp. De första SIM-korten (standard-SIM) var utformade i samma storlek som ett kreditkort. Sådana används dock inte längre, annat än som programkort till vissa digitalboxar. Efterhand som mobiltelefonerna blev mindre till formatet uppstod behovet av ett mindre SIM-kort. Man tog därför fram mini-SIM, som hade samma aktiva chip, men var betydligt mindre utrymmeskrävande. De flesta SIM-kort levererades i många år som ett kort i kreditkortsstorlek, med möjlighet att bryta ut ett mini-SIM om det var ett sådant man behövde. En motsvarande utveckling mot micro-SIM påbörjades med Apples Iphone. Man kan med hjälp av en specialtillverkad stans modifiera ett mini-SIM till ett micro-SIM, men tjänsteoperatören framställer oftast båda varianterna beroende på kundens behov. Nu finns det även mini-SIM som man kan bryta ut till både micro-SIM och nano-SIM. En stor fördel med SIM-kort jämfört med tidigare tekniska lösningar är att det underlättar byte till t.ex. en ny mobiltelefon med bibehållet telefonnummer. På motsvarande sätt kan den gamla utrustningen byta ägare och förses med ett nytt SIM-kort, så att man kan fortsätta använda den utan att behöva få den omprogrammerad hos leverantören.