Spanska Nederländerna

Spanska Nederländerna bestod i huvudsak av dagens Belgien, Nederländerna, Luxemburg, territorier i Tyskland och Frankrike. I Frankrike var det i norr Artois med Arras och Franska Flandern, som ligger ovanför Artois, med bland annat Dunkerque, Lille och Douai. I söder mot nuvarande gränsen till Spanien tillhörde även Roussillon Spanien. I och med Pyreneiska freden 1659 mellan Spanien och Frankrike erkändes slutligen Artois med Arras samt Roussillon tillhöra Frankrike och de andra områdena i Frankrike stegvis med olika fredstraktat fram till 1713. Nederländska frihetskriget mellan 1568 och 1648 ledde till att Nederländerna blev självständiga från Spanien. De nederländska provinser som i huvudsak var den katolska och franskspråkiga delen av Nederländerna (som ungefär motsvarar dagens Belgien) var, i motsats till de provinser som i nederländska frihetskriget från 1581 blev självständiga, fortsatt under spansk överhöghet. Så skedde främst genom guvernören Alessandro Farneses förtjänst under 1570-talet, något som resulterade i . Spanska Nederländerna upphörde år 1713, efter spanska tronföljdskriget, och kom under habsburgarna i Österrike och kallades därefter Österrikiska Nederländerna.