A suzerain (, from Old French "above" + "supreme, chief") is a person, state or polity who has supremacy and dominant influence over the foreign policy and economic relations of another subordinate party or polity, but allows internal autonomy to that subordinate. Where the subordinate polity is called a vassal, vassal state or tributary state, the dominant party is called the suzerain. The rights and obligations of a vassal are called vassalage, and the rights and obligations of a suzerain are called suzerainty.
Suzeränitet betecknade under feodalismen länsherrens överhöghet gentemot läntagaren (vasallen). Under den uppvaknande nationalismen och nationalstaternas framväxt på 1800-talet kom det att beteckna det statsrättsliga förhållandet mellan en skyddsmakt och ett protektorat som saknade verklig autonomi (suveränitet). Begreppet är nära knutet till den politiska och juridiska uppbyggnaden av ett imperium. Centralmakten i imperiets huvudstad representerar hela imperiet gentemot omvärlden vad gäller t.ex. utrikes-, försvars- och handelspolitik. Centralmakten har också total inrikespolitisk kontroll, på ett sätt som liknar dagens nationalstater, över delar av imperiets territorium. Andra delar av territoriet, ofta befolkade av etniska minoriteter och erövrade folk, har en form av långtgående inre självbestämmande, autonomi, ofta med rättssystem som radikalt skiljer sig från andra delar av imperiet.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA
via Wikidata sitelinks · CC0
Discovered by embedding cosine similarity (sentence-transformers MiniLM, 384-dim).