Libyens historia i Osmanska riket

Genom hela 1500-talet kämpade det Habsburgska Spanien och Osmanska riket om överhögheten i Medelhavet. Spanska styrkor hade redan ockuperat ett antal andra nordafrikanska hamnstäder när de år 1510 intog Tripoli, förstörde staden och byggde en befäst flottbas av spillrorna. Tripoli var dock endast av marginell betydelse för Spanien, och år 1524 anförtrodde kejsaren Karl V försvaret av staden åt malteserorden. Sjöröveri, vilket för både kristna och muslimer var en dimension av konflikten mellan motståndarmakterna, lockade äventyrare från runt Medelhavet till kuststäderna och öarna i Maghreb. Bland dem fanns Khair ad Din, kallad Barbarossa, som år 1510 intog Alger under förevändning att försvara det mot spanjorerna. Barbarossa erkände senare den osmanske sultanens suzeränitet över det territorium som han kontrollerade och blev i sin tur utsedd till sultanens regent i Maghreb. Barbarossa och hans efterträdare använde Alger som sin bas och befäste den osmanska makten i centrala Maghreb, utvidgade den till Tunisien och Tripolitanien och hotade Marocko. År 1551 drevs riddarna ut ur Tripoli av den turkiske amiralen . Nästa år återställdes ordningen i kuststäderna av , en turkisk piratkapten som utnämnts till guvernör av sultanen. Han satte igång med att pacificera de arabiska nomaderna i Tripolitanien, men erkände svårigheten att underkuva ett folk "som bär sina städer med sig." Först på 1580-talet gav härskarna av Fezzan sin trohet till sultanen, men turkarna avstod från att försöka utöva inflytande där. Den osmanska makten var frånvarande också i Cyrenaika, men en bey (befälhavare) stationerades i Benghazi i slutet av nästa århundrade för att agera som agent för regeringen i Tripoli.