Christiaan Barnard

Christiaan Neethling Barnard, född 8 november 1922 i , Västra Kapprovinsen, Sydafrikanska unionen, död 2 september 2001 i Pafos, Cypern, var en sydafrikansk hjärtkirurg. Barnard utförde världens första hjärttransplantation på en människa, på Groote Schuur-sjukhuset i Kapstaden i Sydafrika den 3 december 1967. Patienten hette och var en 53-årig specerihandlare. Donatorn var , en 25-årig banktjänsteman som avlidit av sviterna efter en trafikolycka. Hennes far gick med på att hennes organ fick doneras. Washkansky avled 18 dagar senare till följd av infektion och avstötning.Darvalls njurar donerades till en tioårig mörkhyad pojke och det var kontroversiellt i dåtidens Sydafrika med dess apartheidregim, vilken Barnard kritiserade hårt (hans bror Marius (1927–2014) invaldes 1980 i parlamentet för det apartheidfientliga ) då donatorn var vit. Det andra fallet var den 58-årige tandläkaren Philip Blaiberg, som fick ett nytt hjärta den 2 januari 1968; han levde i då häpnadsväckande 19 månader. Den av Barnards patienter som klarade sig längst levde i 24 år efter transplantationen. Barnard tvingades 1983 sluta som kirurg på grund av svår ledgångsreumatism i händerna. Trots att Barnard överlevde Washkanskys hjärttransplantation med nästan 34 år tilldelades han aldrig Nobelpriset i fysiologi eller medicin, vilket han själv tillskrev sin status som boer och vit sydafrikan. Barnard avled i september 2001 till följd av ett kraftigt astmaanfall under en semester i Cypern. Han författade förutom vetenskapliga artiklar tre böcker; självbiografin Ett liv - en hjärtläkare berättar (1969), Kirurgen - en roman (1975) och Att leva med kronisk ledgångsreumatism (1986).