Khazarer

Khazarer var en folkgrupp som under första årtusendet e. Kr. bebodde landet norr om Kaukasus mot Volgas och Dons nedre lopp i nuvarande Ryssland. Khazarerna omtalas första gången i historien år 198, då de anföll armeniskt område, men tillbakaslogs. De slöt sig 363 till kejsar Julianus vid hans infall i Persien. Sedermera blev "Khazarien" en del av Attilas vidsträckta rike och bestämdes 448 till underhållsland åt hans äldste son. I början av 500-talet var Volgas deltaland deras kärnområde. Under det följande århundradet underkuvade de bulgarerna vid mellersta Volga och tog herraväldet över Krim och Azovska sjön. Riket sträckte sig längs hela östra kusten av Kaspiska havet ("Khazarernas hav"). Kazarernas stora rike omfattade folk av mycket olika härkomst och deras överhuvud och hövdingar hade härskartiteln khagan. Khazarerna var ett i religiöst avseende tolerant folk. Särskilt mottog de vänligt de från Konstantinopel fördrivna judarna, vilka bidrog till förbättrad handel och förmådde den ledande dynastin på 700-talet att antaga judendomen. Khazarriket blev en bufferstat mellan det kristna Bysans och de expanderande muslimerna och spelade en betydande roll för handeln mellan Orienten och Europa. Även vikingarna kom i kontakt med khazarriket. På 900-talet gick det emellertid tillbaka med khazarriket och Kievriket under Svjatoslav I tillfogade khazarerna ett allvarligt nederlag 965. En sista återstod av riket som fanns kvar på Krim tillintetgjordes 1016 av Kievriket och bysantiner i förening.