rotfyllning

Rotfyllning är en odontologisk behandlingsmetod som innebär att inflammerad, död eller infekterad vävnad i en tandrotskanal tas bort och ersätts med ett rotfyllningsmaterial, vanligtvis guttaperka. Huvudsyftet är att få roten fri från såväl bakterier som skadad pulpavävnad. Om detta lyckas kan tanden behållas, i bästa fall livet ut. Chansen att lyckas få bakteriefritt har visat sig vara väsentligt mycket bättre om man använder ett rotfyllningsmaterial som innehåller en liten dos paraformaldehyd med kortvarig antiseptisk verkan. Tandpulpan kan inflammeras via ett djupt hål, en djup lagning i tanden eller via sprickor i tanden orsakade av hög belastning. Sådana skador i tanden gör att bakterier kan nå pulpan, som då blir inflammerad. Ibland ger inflammationen smärta, som kan förvärras av kyla och i ett senare skede av värme. Om skadan i tanden är lindrig och pulpainflammationen begränsad kan den läka när tanden lagats; tanden behöver då inte rotfyllas. Om pulpainflammationen förvärras eller om pulpavävnaden dör och bakterier växer in i rotkanalssystemet med inflammation vid tandens rotspets som följd måste tanden antingen rotfyllas eller dras ut för att inte riskera att infektionen sprider sig ut i käkbenet och till omgivande vävnader. Om rotfyllningen är otät så att den släpper igenom bakterier eller om sådana har lyckats överleva trots genomförd behandling, kvarstår eller uppträder så småningom på nytt en inflammation kring rotspetsen. En rotbehandling är tekniskt komplicerad att utföra och misslyckade behandlingar förekommer i cirka 25 procent av fallen. Behandlingen kan då behöva göras om eller förbättras genom ett kirurgiskt ingrepp. Tanden kan också avlägsnas och eventuellt ersättas med implantat.