vattenorgel

En vattenorgel, även kallad hydraulis, är en piporgel som uppfanns i Alexandria på 200-talet f.v.t. Den kan liknas vid en stor panflöjt där man använder vatten och kommunicerande kärl för att reglera lufttrycket till piporna. Orgelspelaren spelade på orgeln genom mekanismer som stängde eller öppnade de olika piporna. Instrumentets princip var alltså den samma som i senare tiders orglar, även om lufttrycket åstadkoms på ett annat sätt. Vattenorgeln hade ett starkt och genomträngade ljud och användes vid publika evenemang utomhus. Den nämns i arabisk litteratur så sent som på 800-talet men längre västerut kom den ur bruk redan på 400-talet.