Éviankonferensen

Éviankonferensen hölls den 6–15 juli 1938 i Évian-les-Bains på initiativ av USA:s president Franklin D. Roosevelt. Representanter för 32 länder under ordförandeskap diskuterade en enhetlig plan för hjälpen åt flyktingar från Tyskland och Österrike. Syftet var att ordna en internationellt organiserad utvandring av politiska flyktingar, offer för nazistregimen, och att lösa de förföljda tyska judarnas bosättningsproblem i främmande länder. Inför konferensen framlagda rapporter visade, att redan vid denna tidpunkt 125 000 personer hade flytt från Tyskland och Österrike. Antalet som på grund av ras- och religionsförföljelse eller av politiska skäl behövde utvandra uppskattades samtidigt till 700 000. Grannländernas regeringar meddelade att de inte kunde omhänderta flera flyktingar såvida de inte befriades från dem som redan hade mottagits. Med undantag av Dominikanska republiken, som erbjöd sig att placera 100 000 personer i sitt jordbruk, ville ingen regering i Évian lova att öppna fristad för centraleuropeiska flyktingar. Man hyste på flera håll farhågor för att dessa vinddrivna människor skulle dra med sig politiska och sociala konflikter. Den svenska delegationen i Évian bestod av utrikesrådet Gösta Engzell och byråchefen Magnus Hallenborg vid Utrikesdepartementet samt från Socialstyrelsen. Under konferensen deklarerade Engzell att Sverige endast skulle kunna ta emot ett litet antal flyktingar samt att "Judefrågan" måste lösas genom bosättning utanför Europa.