pitepalt

Pitepalten tillagas av en deg gjord på råriven potatis och korn- och/ eller vetemjöl som fylls med stekt fläsk. Den kokas i saltat vatten och äts med lingon eller smält smör som tillbehör. Pitepalten är en kokt bulle av råriven potatis och kornmjöl och/eller vetemjöl, med stekt fläsk som inkråm som är den vanligaste varianten i dag. Palten kan också vara ofylld och äts då med fläsk som tillbehör. Den fyllda palten kallas fettpalt och den ofyllda flatpalt. Palten kokas vanligtvis i saltat vatten, men förr kunde den också kokas i köttspad eller vassle. Den äts ofta med rårörda lingon och kallt smör. Blodpalt är en variant som fortfarande är vanlig, medan leverpalt och njurpalt är mer ovanliga. Traditionen med palt är mycket stark i hela Västerbotten och Norrbotten, men Piteå har kommit att bli centrum för palten och ”pitepalt” har blivit ett eget begrepp. Palten finns inte bara i norra Norrland, utan runt hela Östersjön och den har också förkommit på många andra håll, från Brittiska öarna till Ryssland och på många andra håll i världen. I södra Norrland kallas palten traditionellt för kams eller klåbb/klabb/klubb . I södra Sverige kallas palten för kroppkaka och det som där kallas palt är synonymt med norrländsk blodpalt. Palt lagas fortfarande i oändliga variationer och varje familj har i stort sett sitt eget recept. I Västerbotten förkommer en blandning av vete och korn- eller rågmjöl som kallas ”gråpalt”. Vanligtvis kokas en stor omgång palt och de som blir över kan stekas upp till nästa måltid. I en uppteckning från Norrfjärden beskriver Egon Lundberg hur palt kan lagas, vilket kan ske på många olika sätt. Det är ett svar från en frågelista om matlagning, som skickades ut av Uppsala landsmålsarkiv: Paltens ursprung är oklart, men liknande rätter har lagats på många håll i världen, inte minst längs kusterna runt Östersjön. Kött, fisk och spannmål har kokats för direkt konsumtion. Vissa forskare har betraktat palten som föregångare till gräddat bröd. Palten och kroppkakan är besläktade med den gräddade pirogen, men längs Östersjökusterna och även västerut kokas istället de, vanligtvis fyllda, bullarna. Ordet palt har ett osäkert ursprung, men syftar antagligen på formen. Det förekommer i fornsvenskan i betydelsen ”bit av kött eller bröd”, ”klimp”. Det äldsta skriftliga belägget för palt, i betydelsen kokt degklump, är från 1642, i läkaren Andreas Palmcrons hälso- och kokbok Sundhetzens speghel. I äldre tid hade man enbart kornmjöl i paltsmeten. Korn är det sädesslag som tack vare sin härdighet är möjligt att odla i norra delen av landet. Råg och havre har också odlats längs kusten, men vetemjölet var länge en sällsynt vara, som köptes till speciella tillfällen. Först med en ökad veteodling i de södra delarna av landet och förbättrade kommunikationer, blev vetemjölet en del av den dagliga kosten. Traditionen med palt lever stadigt vidare i Piteå med omnejd. Här är pitepalten en högst levande maträtt som lagas i hemmen, serveras på restauranger och i skolmatsalar och även tillagas i större skala av livsmedelsindustrin. Traditionen och receptet nedärvs vanligtvis genom familjen. Tillagningsproceduren lärs in genom handling, kunskapen förs vidare och utvecklas till ett individuellt handlag. Det finns ett stort antal varierande recept som sprids, både via kokböcker och via olika digitala matlagningssidor. Traditionen vidareförs även via restaurangbranschen. Det finns ett flertal restauranger som har specialiserat sig på palt, även utanför de traditionella områdena. Numera tillverkas även en färdigblandad mix med Pitepaltdeg. Mixen innehåller vetemjöl, kornmjöl, potatisflingor, ströbröd (vetemjöl, salt, jäst, socker), havremjöl, salt, socker. Det är något fler ingredienser än vad man vanligtvis har i hemgjord palt, som bara innehåller råriven potatis och kornmjöl och/eller vetemjöl och salt. Även om de flesta nog föredrar att föra familjens egen tradition vidare, kan mixen kanske bidra till att fler vågar sig på palttillag