Serbiska alfabetet

Serbiska alfabetet är en variant av det kyrilliska alfabetet. Det består av 30 tecken som vart och ett motsvarar ett ljud: alfabetet är alltså fonetiskt. Det konstruerades av Vuk Stefanović Karadžić 1818 genom att anpassa det tidigare använda ryska alfabetet för att bättre passa det serbiska språkets behov. År 1868 erkändes alfabetet formellt i Serbien. Jämfört med det ryska alfabetet har några tecken som ansetts överflödiga uteslutits, bland andra ю, й, ъ, ь, щ, я. De nya tecknen , ђ, љ, , ј och , används inte i några andra kyrilliska alfabet utom det makedonska, som dock använder ѓ och i stället för ђ och ћ. 1868 blev alfabetet formellt erkänt i Serbien. I dag är det officiell skriftform i Serbien, Montenegro och Bosnien-Hercegovina. I Serbien har alfabetet status som officiell skriftform i kraft av grundlagens artikel 10, men det är fastställt i lag med lägre rang (formell lag) att också det latinska alfabetet kan användas i officiella sammanhang. I Montenegro är skriftformerna jämställda i grundlagen. I Bosnien-Hercegovina är skriftformerna också jämställda, men detta är inte reglerat i grundlagen. Det har emellertid fastslagits domstolslagen, artikkel 9, Versaler och gemener i det serbiska alfabetet, med latinsk translitterering: