Symfoni nr 9

Gustav Mahlers symfoni nr 9 i D-dur skrevs mellan 1908 och 1909, och var den sista symfoni som Mahler fullbordade. Mahler var vid denna tid en förkämpe för den framväxande avant-garde rörelsen, främst då Arnold Schönbergs verk. Detta satte honom i en svår situation, både som fanbärare för det förflutna, men samtidigt påtagligt medveten om musikens utveckling och framtid (i synnerhet atonalitet). Den första satsen i nian skildrar kampen mellan tonal stabilitet och instabilitet. Mahler dog i maj 1911, utan att någonsin ha hört sin nionde symfoni uppföras. Verkets slut tolkades under många år som ett medvetet avsked till världen. Sedan kom vetskapen om utkastet till den ofullbordade , som gjorde denna tolkning ohållbar. Ett typiskt framförande tar ca 1 timme och 30 minuter.