Also known as surah Al-Anbiya, surah The Prophets, surah 21
thumb|Folio from Samarkand Kufic Quran with surah Al-Anbiya. Late 8th–early 9th century. [[Metropolitan Museum of Art]]
"Al-Anbiya" is the 21st chapter of the Quran, Islam's holy scripture, and it takes its name from the Arabic word for "prophets" because it discusses various prophets recognized in Islamic tradition. The chapter is significant in Islamic religious texts and has been preserved in important historical Quran manuscripts, such as the elaborate Kufic Quran created in Samarkand during the late 8th to early 9th century.
AI-generated from the Wikipedia summary — may contain errors.
Al-Anbiyā' (arabiska: سورة الأنبياء, Sūratu al-Anbiyā, "Profeterna") är den tjugoförsta suran i Koranen med 112 verser (ayah). Det är en av de sista mekkanska surorna. Det centrala temat i suran är Guds Enhet, transcendens och oförliknelighet formulerad genom tron att "er Gud är den Ende Guden" (vers 108). Suran poängterar också med eftertryck och upprepade exempel att detta är en sanning som utgjort kärnan i alla de uppenbarelser som förmedlats av föregående profeter, men att människorna har alltför lätt för att glömma.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA
via Wikipedia infobox
via Wikidata · CC0
via Wikidata sitelinks · CC0
Discovered by embedding cosine similarity (sentence-transformers MiniLM, 384-dim).