Darwinfinkar

Darwinfinkar kallas traditionellt en grupp med knappt 20-tal arter av tättingar som nästan enbart förekommer på Galápagosöarna. Morfologiskt liknar de finkar och har länge placerats i familjen fältsparvar (Emberizidae), men genetiska studier visar att de istället är finkliknande tangaror i familjen Thraupidae. För att betona släktskapet valde BirdLife Sveriges taxonomikommitté därför att justera namnen på arterna till just tangaror. De samlades först in av Charles Darwin på Galápagosöarna under hans andra resa med HMS Beagle på 1830-talet. Enbart en art förekommer utanför Galápagosöarna, nämligen på Isla del Coco. Termen darwinfinkar myntades 1936 av och blev allmänt känt 1947 genom David Lacks bok Darwin's Finches. Darwnfinkarna är alla ungefär lika stora och mäter 10–20 cm. Deras fjäderdräkter är matta i färgen. Den största morfologiska skillnaden är storleken och formen på deras näbbar som alla är extremt väl anpassade för olika sorters föda.