Torvtak

Torvtak benämns i dag gröna yttertak med gräs eller annan vegetation. Torvtak har en lång tradition i Sverige och många andra länder som takmateriel såväl på jordkällare och backstugor som på hus även i städerna. Torvtakets lutning kan ligga mellan 3 och 30 grader för att få avrinning. Brantare taklutningar måste ha ett ramverk under för att förhindra att trycket mot torvstocken inte skall bli för hög. Torvtaket lades på ett undertak av kraftiga plank som bekläddes med björknäver. Näver fungerar bra även i jämförelse med syntetiska material för undertak till torvtak. Huset eller byggnaden måste byggas med en kraftigare takkonstruktion än byggnader som har stråtak eller spåntak som beklädnad, vikten kan vara 130 till 250 kg/m² exklusive snölast. Torvtaket lades i två lager på varandra med förskjuten överlappning. Det första lagret lades med grässvålen ned mot nävern, det andra lagret med grässvålen upp. Längst ned ligger mullbrädan som håller torven kvar och släpper igenom det regnvatten som kommer uppifrån taket. På äldre hus och byggnader fanns oftast ingen inre beklädnad i taket, där var det lätt att se om och var taket läckte. Vid ett läckage är det viktig att åtgärda det tätskikt som finns under torven innan konstruktionen försvagas.