anemi

Anemi, eller blodbrist, definieras vanligen som en minskning i antalet röda blodkroppar eller mängden hemoglobin i blodet. Det kan även avse en nedsatt kapacitet hos blodet att bära syre. När anemi tillkommer långsamt är symptom ofta vaga och kan bland annat inbegripa: trötthet (fatigue), svaghet, andnöd eller sänkt kapacitet i träning. Anemi som uppstår plötsligt har ofta tydligare symptom som kan innefatta: sänkt medvetandegrad (konfusion), svimningskänsla och en ökad benägenhet att inta vätska. Det krävs betydande grad av anemi innan en individ blir tydligt blek. Det kan även finnas ytterligare symptom, beroende på underliggande orsak till anemin. Det finns tre huvudtyper av anemi: till följd av blodförlust; till följd av nedsatt produktion av röda blodkroppar; till följd av ökad nedbrytning av röda blodkroppar. Orsaker till blodförlust är bland annat trauma och . Orsaker till en nedsatt produktion kan vara bland annat järnbrist, B12-brist, thalassemi och ett antal olika . Orsaker till en ökad nedbrytning innefattar ett antal genetiska tillstånd såsom , infektioner som malaria, och vissa autoimmunna sjukdomar med mera. Anemin kan också klassificeras efter blodkropparnas storlek och hemoglobininnehåll. Om cellerna är små klassas anemin som en mikrocytär anemi, och om de är förstorade en makrocytär anemi. I de fall de är av vanlig storlek kallas tillståndet för en normocytär anemi. Diagnosen ställs hos män om hemoglobininnehållet i blodet är lägre än 130 till 140 g/l (13 till 14 g/dl), medan hos kvinnor ställs diagnos då innehållet är lägre än mellan 120 och 130 g/l (12 till 13 g/dl). Ytterligare prov utöver hemoglobininnehåll krävs då för att utröna underliggande orsak till anemin. Vissa grupper, bland annat gravida kan ha nytta av intag av som förebyggande åtgärd. Kosttillskott, som tas utan att utröna underliggande orsak rekommenderas inte. Användning av blodtransfusion som behandling baseras typiskt sett på personens symptom och kliniska tecken. Bland individer som inte uppvisar symptom rekommenderas det inte om inte hemoglobinnivåerna ligger under 60 till 80 g/l (6 till 8 g/dl). Dessa rekommendationer kan även gälla vissa individer med akut blödning. Erythropoies-stimulerande medikament rekommenderas endast i de fall med allvarlig anemi. Anemi är den vanligaste blodåkomman, och drabbar globalt sett ca. en fjärdedel av befolkningen. Järnbrists-anemi drabbar nästan 1 miljard människor. Det är vanligare hos kvinnor än hos män, bland barn, under graviditet och hos äldre. Anemi ökar kostnaderna av medicinsk vård och försämrar människors produktivitet då de inte har samma arbetskapacitet. Ordet anemi kommer från klassisk grekiska: ἀναιμία anaimia, vilket betyder "brist på blod", från ἀν- an-, "inte" + αἷμα haima, "blod".